 |
SE UCH, FIN UCH Lejonbols Pim Pim, alias Pim Pim föddes
på Lejonbols kennel 2004-01-22. Hon föddes i en kull
på 7 valpar och alla döpta efter tablett askar. Pim Pim var
den valp som var nöjd med det mesta som hände runt om
kring henne därför skulle hon passa oss bra. Och hon var en
nöjd hund. Hon fick vara med på allt och då trivdes
hon.
Som 9 veckors valp flyttade hon hem till oss. Vid 10 veckor
hade hon rymt 2 gånger så ett staket åkte upp runt
hela
tomten. Hon fick följa med på valpkurs, unghundskurs och
lydnadskurs men det blev ingen ordning på henne fören
hon blev två år gammal. Eller ordning och ordning. Pim Pim
var mycket slyngel hela livet och gjorde det som mest
behagade henne. Men det fanns ingen ondska i henne. Med ett snett leende
busade hon sin matte till vansinnet ibland.
Det kunde sluta i att jag gick promenad själv eftersom hon hade
busat med mig och vill inte komma när jag skulle
koppla henne. Samma sak när jag en dag skulle till jobbet och jag
fick sonika lämna henne på tomten för att hämta
henne till frukosten.
Pim Pim fick som sagt följa med på allt. Hon fick
göra allt som jag ville prova. Hon fick genomgå mentalbeskrivning
som en av de första eurasierna, nummer 12 om jag inte minns fel.
Hon fick gå viltspårskurs och hon klarade också
anlagsprovet. Hon fick gå lydnadskurs med inriktning på
lydnadsettan och hon har faktiskt ett första pris på tävlan.
Och hon fick gå två olika agilitykurser och har tävlat
en hel del i klass ett. Men bäst trivdes hon med att springa lös
i skogen. Att bara få vara, det var hon bäst på.
Pim Pim hade också en utställningskarriär.
Hon kan titulera sig både svensk och finsk champion. Hon har också
2 cacib och 1 R-cacib. Men hon tyckte aldrig att det var roligt så
vi lade ner den aktiviteten. Fanns ingen anledning.
Det hade dock varit roligt att få visa upp henne som veteran,
men så blev det aldrig.
Pim Pim fick avsluta sitt jordeliv inne på sitt 8 levnadsår.
Min underbara Pim Pim fick somna in alldeles för ung.
Efter en kort tids sjukdom var jag tvunget att ta det svåraste
beslutet i mitt liv. Det värsta som jag gjort. Hon fick
somna in den 18/4-2011. Hon fördes senare till sin sista vila på
en underbar plats med skugga på dagen och med en
kvällssol som lyser på henne. Precis som hon själv valde
sina dagar.
Jag kommer aldrig att få en hund som Pim Pim igen. ALDRIG!
Jag har underbara Isa nu men Pim Pim var något
speciellt. Vi hade något hon och jag. Hon lärde mig och jag
lärde henne. Hon var en människokännare av klass och
hon hade alltid rätt. Hon bråkade aldrig med någon
annan hund men tog aldrig skit. Hon var en stenhård flockledare
men alltid följsam sin matte. (haha med undantag för sina
bustrick) Hon fattas oss!
Jag och Jesper (då 2,5 år) är överens
om att hon sitter på ett mjukt moln och tittar på oss. Vi
brukar prata om det
ibland. När han gungade som kom det spontant att han skulle gunga
upp till Pim Pim, jag skulle putta på så mycket att
han kom dit. Vid ett tillfälle frågade han varför jag
tappade Pim Pim så att hon kunde gå. Vad svarar man på
det?
Jag fick också tillfälle att träffa många av mina nu bästa vänner genom Pim Pim. De/Ni stöttar oss nu.
Tack Eva och Björne för att vi fick möjligheten att köpa denna underbara hund.
Tack alla underbara vänner, långväga och kortväga
ifrån, nära och kära, flyktiga bekanta och alla andra
som varit
och är delaktiga i våra liv.
Jag kommer alltid att följa eurasiern framtid och vem vet, det kanske flyttar in en eurasier här någon gång igen!
Pim Pim vandra över regnbågsbron, spring frisk och
kry. Hälsa på mamma och andra storheter. Lek och busa
tills vi ses igen
 |